Sudersand på Fårö

Äntligen fortsätter bloggandet om Gotlandsäventyret.

Ännu en gång har jag förändrat mitt tänk att skriva. Nu tänker jag mer att det blir små reseberättelser, som en dagbok. Kanske är inte boendet det viktigaste eller roligast att läsa om, utan hela vistelsen. Jag ber om ursäkt att det kanske blir rörigt att läsa bloggen men jag provar mig fram och i slutändan är det kanske ändå ingen mer än jag som läser bloggen.

Jag varnar också för ett långt inlägg med mycket bilder!

Efter en natt i Ljugarn hade vi siktet inställt på Fårö, Ingmar Bergmans ö. En enkel gravsten längst in på Fårö kyrkas kyrkogård vittnar om att här ligger en av våra mest kända regissörer i världen begravd.

För att komma till Fårö måste man åka färja, färjan tar ca 7 min och är gratis då den trafikeras av Trafikverket. Vi hade tur och slapp stå i kö, det var nästan bara att köra på.

Där på andra sidan sundet ligger Fårö.

När vi kom över till Fårö åkte vi direkt ut till Sudersands semesterby och camping där vi bokat in oss för två nätter. Vi checkade in och då solen sken från en klarblå himmel ville jag såklart bada så vi gick och kollade in stranden. När vi kom ner till stranden var det som att komma utomlands. Här var det strandbar och det spelades musik och stranden bestod av sån där vit härlig sand. Precis i min smak. Lite kyligt i vattnet var det men ändå helt underbart.

 Gångvägen ner mot stranden

 Strandbar

Jag badar

Efter en god natts sömn var det dags att utforska Fårö.

Vi började att åka till Langhammars raukområde. Wow, säger jag bara. 

Vi fortsatte sedan mot ett gammalt fiskeläge, Helgumannens fiskeläge, som har fått representera Gotland i många sammanhang,

Vi åkte sedan längst en av Gotlands mest kända raukområde, Digerhuvud, men varken jag, min syster eller Christer tyckte det imponerade. Kan ha berott på att det är en stort område och vi inte lyckades se de allra högsta raukarna. Det var även vårt tredje raukområde och man hade kanske blivit lite mättad av raukarnas utseende. 

Vi åkte vidare mot nästa kända rauk, kaffepannan eller hunden. Ingen av oss i sällskapet kan se att det är en kaffepanna men en hund kan vi alla se att det föreställer. För att komma hit, till Gamle Hamn, där raukområdet är får man åka på en väldigt smal väg. Vi visste inte om vi skulle lyckas komma hela vägen fram med husbilen och vi är glada att vi inte fick möte längst vägen.

 Ja, vad tycker ni att det liknar, en kaffepanna eller en hund?

Sen var det dags att åka och bada, solen sken ju och det började bli lite varmt. Jag hade fått tips om badstranden Norsta Auren som ligger inte långt från Fårö Fyr. Så efter att ha kikat lite på fyren tog vi promenadstigen mot badstranden. Norsta Auren är en lång strandremsa och här finns gott om plats för soldyrkare och "vattendjur" som mej. Vi badade en stund och sedan var det dags att åka tillbaks till campingen efter en intensiv dag.

Jag avslutar det långa blogginlägget med några kort från strandcampingen på Sudersands semesterby och camping.

 Servicehuset

 Det var skoförbud inne i servicehuset

 Fräsch och modernt servicehus

 Damernas, toaletter och duschar

 Skogräns

 Campingen

Campingen

Jag kan absolut tänka mig att åka tillbaka till Fårö och jag kan verkligen rekommendera Strandcampingen på Sudersands semesterby och camping för er som gillar att stå på campingplats. Atmosfären känns som om man är utomlands. Jag gillar´t.